Under helgen gjorde Emilia, Christer och jag en resa över sydalperna till västkusten.
Resan är svår att beskriva, SERPENTINVÄGAR mil efter mil, upp och ner. Man är glad att bromsarna fungerar och att dottern är en sån skicklig bilförare i vänstertrafik.
Första anhalten var en titt på staden Hokitika och sedan vidare söderut till Franz Jozefglaciären, där vi bokat övernattning. Dagen efter körde vi vidare söderut till Fox glaciären där vi var inbokade på en vandring genom regnskogen och vidare upp på glaciären.
Vi steg upp tidigt för att , när vi satt och väntade på guiderna, få veta att turen var inställd pga för mycket regn, som kunde orsaka jord och snöskred. Lite snörpligt, men upplevelsen av naturen i stort kompenserade.
Sedan startade vår resa hem i ösregn, som gjorde att floder, som varit torrlagda på vägen dit, där forsade nu vatten.
Wednesday, March 24, 2010
Monday, March 22, 2010
Wednesday, March 17, 2010
Tuesday, March 16, 2010
Sunday, March 14, 2010
Söndag
På söndan blev det strålande sommarväder, och temperaturen gick ända upp till 30 grader.
Vi promenerade ner till en gräsmatta där Ida fick prova att kasta med haspelspö och flugspö. Mattias och Christer ska ju naturligtvis ge sig ut på en fisketur och Ida vill gärna följa med. Då behövs lite träning.
Vi promenerade ner till en gräsmatta där Ida fick prova att kasta med haspelspö och flugspö. Mattias och Christer ska ju naturligtvis ge sig ut på en fisketur och Ida vill gärna följa med. Då behövs lite träning.
Friday, March 12, 2010
Thursday, March 11, 2010
Nu är vi framme. Resan hit gick jättebra. Vi landade i Singapore 23.00 svensk tid, 6 på morgonen Singaporetid. Efter att ha strosat omkring en stund, tog vi in på transferhotell på flygplatsen och fick sova i sängar i nästan 7 timmar. Jätteskönt. Sedan var det bara tre timmar kvar till sista etappen. Lite skumpigt men annars bra.
På flygplatsen i Christchurch,
finns det en liten hund, som sniffar efter växter och dyligt, som man ju absolut inte får föra in. Den lille gullige hunden markerade mitt handbagage och jag blev utfrågad om vad jag hade in väskan. Ingenting som inte fick vara där. Den vane föraren frågade om jag möjligtvis haft någon frukt där, den närmsta tiden. Och det hade jag. Ett äpple från första flygetappen, som vi åt på transferhotellet. Hunden fick "Good boy"! och gick vidare, men varje gång han kom förbi mig, satte han sig och markerade. Häftigt.
Emilia och Mattias mötte oss, och när flickorna kommit hem från skolan, skålade vi för att ha träffats igen. En "tradition" som började förra gången vi kom. (Hoppas detta var den sista på detta stället på jorden)
På flygplatsen i Christchurch,
finns det en liten hund, som sniffar efter växter och dyligt, som man ju absolut inte får föra in. Den lille gullige hunden markerade mitt handbagage och jag blev utfrågad om vad jag hade in väskan. Ingenting som inte fick vara där. Den vane föraren frågade om jag möjligtvis haft någon frukt där, den närmsta tiden. Och det hade jag. Ett äpple från första flygetappen, som vi åt på transferhotellet. Hunden fick "Good boy"! och gick vidare, men varje gång han kom förbi mig, satte han sig och markerade. Häftigt.
Emilia och Mattias mötte oss, och när flickorna kommit hem från skolan, skålade vi för att ha träffats igen. En "tradition" som började förra gången vi kom. (Hoppas detta var den sista på detta stället på jorden)
Saturday, March 6, 2010
Ny sysselsättning
Nu när Christer gått i pension, tyckte han att han kunde ta på sig uppdraget som ordförande i fiskeklubben Fk Sydfiskarna, som han har varit medlem i ett antal år.
På bilden intevjuas och fotas han av Ystad Allehanda.
http://www.ystadsallehanda.se/article/20100306/SKURUP/703069851/1069/SKURUP/&/Fiskebas-stolt-over-Skivarpsan
På bilden intevjuas och fotas han av Ystad Allehanda.
http://www.ystadsallehanda.se/article/20100306/SKURUP/703069851/1069/SKURUP/&/Fiskebas-stolt-over-Skivarpsan
Subscribe to:
Posts (Atom)